En ljus helg...



Nya stövlar från Ilse Jacobsen.

 

...För mig är Allhelgonahelgen en möjlighet att ta det lugnt och bara finnas till...

Att få chansen att vara med sina nära och kära, vilket jag och många utav oss helt enkelt tar för givet - alla dagar.

Dessvärre är ju livet så upplagt, att inget kan tas för givet. Vad som finns en dag kan på en sekund vara borta för alltid. Svårast är det för oss att hantera förlusten av någon vi tycker om. Många har beskrivit för mig hur de har en känsla av total ensamhet, trots att de egentligen är omringade av människor som bryr sig om dem. För många människor kanske det är just den känslan som infinner sig helger som denna. Påminnelsen om att man på ett eller annat sätt är ensam. Denna helg tänder jag, och många andra, ljus för dem vi saknar i livet. Kanske sänder vi även en extra tanke till nära och kära som vi vet behöver det. Är ljusen en tröst, ett sätt att bearbeta vår sorg, ett sätt att minnas? För mig är det nog så... Varje gång jag kliver in på kyrkogården tar jag ett djupt andetag och hoppas på det bästa... Jag hoppas att den där hemska känslan i kroppen inte skall kännas lika hårt denna gång. Att tårarna skall dröja sig borta lite till...

Just därför väljer jag att så ofta jag kan under alla våra högtider, besöka kyrkogården för att tända ljus.
Jag försöker möta människors blickar, och känna vad de känner. Ibland tittar någon upp och ler, ibland hälsar de och vill byta ett par ord. Kanske delar dessa människor samma önskan som mig, att besöket på kyrkogården inte skall kännas lika tungt som sist.

Det är så lätt att drömma om det som var igår, det vi saknar och inte har.
Det är mycket svårare att vara här och nu, uppskatta tiden och stunderna vi trots allt fick.
Att minnas alla vackra människor vi haft äran att känna, och ta tillfället i akt att våga möta den som plötsligt och hittills okänd står brevid dig...
Du kan vara ljuset i någon annans tunga stund.
Kramar
Jennica