onsdag 12 maj 2010

Lite långt, men Läs gärna detta...

När man bloggar och lämnar ut delar av sig själv och sitt liv på internet, så får man tyvärr en hel del kritiska ögon på sig. Detta är en del av paketet, och det är väl lika bra att lära sig leva med det, eller hålla sina intressen för sig själv och slippa onda gliringar. Jag väljer att ta det onda med det goda och fortsätta ha roligt med bloggandet. All kritik är ju faktiskt inte negativ…

Här om dagen fick jag dock en kommentar som fick mig att fundera…

Jag skrev ett inlägg om att respektera andra människor, att inte trycka ner andra eller se sig själv som ”bättre”.

Vad jag även skrev var att pengar eller dyra saker INTE är det som ”gör” en människa. Vårt ”sätt att vara” borde istället värdesättas, och ingen ska behöva känna ångest inför prislappen på exempelvis sina sängkläder eller andra saker.

Varför jag skrev detta, är för att jag genom livet och inte minst nu genom mitt arbete, möter människor som mår fruktansvärt dåligt över att inte ”leva upp till måttet”, och i vissa fall upplever utanförskap eller blir mobbade..

Unga människor som dövar sin ångest med alkohol och droger. Känslan av att ha ”fel” kläder, bostad, bil eller ibland kanske känslan av fel familj.

Media är idag inte bara ett sätt att sälja produkter, utan genererar miljarder på att tala om för människor att vi inte duger. De som drabbas hårdast av detta är dem som lever och kämpar med små ekonomiska marginaler.

Därför skrev jag att god smak inte behöver kosta mycket. Att det faktiskt kan vara kul och inspirerande att göra egna varianter, modifiera loppisfynd och hitta nya lösningar. Att det kan ses som en rolig sport, i jämförande med att betala dyra pengar för att en designer/konstgivare redan gjort jobbet. Vilket självfallet inte är fel alls, men borde inte människor få möjligheten att välja ?

Dessvärre är det mycket sällan ”hyllat” att gå i billiga, massproducerade kläder, eller att öppet erkänna att man hellre köper 5 klänningar från Cubus istället för 1 från Odd Molly.

Jag älskar både kvalitet och originalitet, vilket för mig innebär en hel del kompromissande och prioriterande, och mer idag än för ett år sedan, eftersom jag inte jobbar heltid och läser på universitet.

Jag menade bara väl med det jag skrev, och ville visa min ståndpunkt i problemet, vilket jag tycker tydligt framkommer i mitt inlägg: Låt alla göra som de vill och respektera varandras olika önskemål eller förutsättningar. Om någon tyckte detta var otydligt, så har jag nu förtydligat mig.

Det intressanta som förundrade mig, var att denna person, som självfallet håller sig anonym, väljer att kommentera med raka motsatsen. Total missuppfattning när den är som bäst, och dessutom lite snyggt kränkande. Varför gick denna ens in på bloggen? Varför inte läsa igenom och se till att förstå innan man fäller en elak kommentar? Syftet från första början kanske var just att få vara lite elak, vilket jag hoppas på. Annars har personen verkligen gjort ur för sig vad allt ifrån ödmjukhet och sympati innebär.
Men, precis som jag sa från början så är vi alla olika, med olika resurser och tillgångar, vilket är helt Okej!
Tänker jag fel?
Läs gärna denna härliga ”misstolkning” på föregående inläggs kommentarer.

2 kommentarer:

Millas hem sa...

Bra skrivit! Jag ville också säga att dina liljekonvaljkoppar i ett tidigare inlägg var ljuvliga. Det är min favvoblomma!=)

Spegeln blev också jättefin!

Kram och hoppas att du får en fin dag!

Anonym sa...

Du är helt fantastisk Jennica,,o du har så rätt..lova mig att ni aldrig slutar blogg ..o ta absolut inte åt er av nåt tråkigt inlägg här,,det är bara avundsjuka i grund o botten tror jag,,,ni är en fantastisk inperationskälla för oss som inte har pungen full med guldpengar att kunna spendera på dyra saker,,,ni visar hur en gammal sak får nytt liv genom lite ferg o fantasi,,,o det är det mest uppskattade för oss läsare,,,,lova mig nu att ni fortätter vara det ni är bäst på...o det är o vara HELT UNDERBARA!!!..kramar i massor/ jenny.